Bara vara vänner...
Jag träffade en kille i helgen. Vi var på date kan man kanske säga. Han spelade gitarr för mig. Vi var på en spelning på Debaser, det va bara vi som dansade på hela stället. Han blev visiterad av vakterna, tydligen hade någon blivit mordhotad. För en gångs skull var det bra att vara kvinna. Dom tittade snabbt igenom min väska,sen blev jag insläppt. Inga kladdiga händer på min kropp. Varje gång jag flyger nånstans blir jag visiterad och piper. Vid ett tillfälle hade jag hela min handväska full av små verktyg, skruvmejslar och tänger. Det var när jag bott i Spanien och skulle hem till Sverige igen. Tyckte att det var en dum idé att slänga alla mina verktyg,och blev därför klassad som ett hot.
Helgen var trevlig, han bjöd på blåbärspaj och bio. Vi drack massa vin, han kom närmre efter var klunk. Jag flyttade mej bakåt, sen var väggen bara där helt plötsligt. Det var stopp. Han stoppade sin tunga i mig, tuggade på min läpp. Jag gjorde inget motstånd. Drömde om någon annan, nåt annat. Jag kände inget. Vill inte utnyttja hans känslor för mig, men det var mysigt att få någons fulla uppmärksamhet. Vi ska bara vara vänner.
Jag sov över. Varför är relationen mellan man och kvinna så förbannat dramatisk. Den ständiga sexualiteten som måste utforskas och aldrig leder det till någon ny stor upptäckt. En fas som måste gås igenom innan man kan vara bara vänner.
När man slutar vara pojke och flicka, slutar man då automatiskt att vara vänner. En passion som måste synas och upplevas, för att sedan gå över. Jag skyller det på dom andra. För dom räcker det inte med vänskap. Den renaste och ärligaste formen av socialisering. Något annat vill dom ha. Det är mitt utseende, min kropp, min charm, min barm, min själ, min frihet, all min magik...Glöm det, jag ger aldrig bort mig själv.
Så länge jag brinner är min glöd min värme, min uniform, min hårda rustning som sitter åt...hårt. Och jag bränns.
Idag kom min lillebror hem från Thailand. Han är redan uttråkad. Jag har varit hemma i tre månader, och vet att det inte blir bättre. Mina mål är inte klara och utstakade. Dom beror bara på slumpartade infall. Där värmen finns, där finns mitt hjärta. Rastlösheten beror främst på avsaknaden av struktur och säkerhet. Enligt alla er är allt så förbannat enkelt, men jag vet att under all den där stressen döljer sig ett litet osäkert medvetande. Gömt och begravet, under stress och åtaganden. Men var finns du?Vem är du?Och var är du på väg? Existerar du, utan allt det där du klätt dig i. Finns du när du tvingas vara avklädd och naken...
Jag lagar dagligen mat åt mina katter, oftast lax med ris och kokta grönsaker. Den lille blir helt till sig och klättrar uppför mina ben. Jag har rivsår över hela min kropp. Att gå och lägga sig på natten är helt magnifikt. När mina katter ligger och trycker sig tätt intill. Då är jag i himlariket och tårarna kommer så sakta. Då är jag naken.
Pappas nya fru är från Kina. Förhållandet är ett resultat av internetdating. Om pappa är lycklig är jag glad för hans skull. Hon ger mina småsyskon stekt spagetti och coca cola till frukost. Om dom är tillfredställda så är jag även glad för deras skull. Hon lyssnar på knepiga svenska ljudband, som inte ens jag förstår.
En av mina favoritsysselsättningar är fortfarande att sitta kvar i bilen under biltvätten. Jag tror alltid att jag är i ett undervattens rike. Den skräckblandade förtjusningen i att veva ner rutan bara en millimeter ger mig rysningar. Att invänta torrblåsningsapparatens halshuggningsrörelser är som att dyka rakt in i en skräckfilm. Ibland duckar jag och kryper ihop i fosterställning på bilens plastmatta. Då är min värld en alldeles egen.
Helgen var trevlig, han bjöd på blåbärspaj och bio. Vi drack massa vin, han kom närmre efter var klunk. Jag flyttade mej bakåt, sen var väggen bara där helt plötsligt. Det var stopp. Han stoppade sin tunga i mig, tuggade på min läpp. Jag gjorde inget motstånd. Drömde om någon annan, nåt annat. Jag kände inget. Vill inte utnyttja hans känslor för mig, men det var mysigt att få någons fulla uppmärksamhet. Vi ska bara vara vänner.
Jag sov över. Varför är relationen mellan man och kvinna så förbannat dramatisk. Den ständiga sexualiteten som måste utforskas och aldrig leder det till någon ny stor upptäckt. En fas som måste gås igenom innan man kan vara bara vänner.
När man slutar vara pojke och flicka, slutar man då automatiskt att vara vänner. En passion som måste synas och upplevas, för att sedan gå över. Jag skyller det på dom andra. För dom räcker det inte med vänskap. Den renaste och ärligaste formen av socialisering. Något annat vill dom ha. Det är mitt utseende, min kropp, min charm, min barm, min själ, min frihet, all min magik...Glöm det, jag ger aldrig bort mig själv.
Så länge jag brinner är min glöd min värme, min uniform, min hårda rustning som sitter åt...hårt. Och jag bränns.
Idag kom min lillebror hem från Thailand. Han är redan uttråkad. Jag har varit hemma i tre månader, och vet att det inte blir bättre. Mina mål är inte klara och utstakade. Dom beror bara på slumpartade infall. Där värmen finns, där finns mitt hjärta. Rastlösheten beror främst på avsaknaden av struktur och säkerhet. Enligt alla er är allt så förbannat enkelt, men jag vet att under all den där stressen döljer sig ett litet osäkert medvetande. Gömt och begravet, under stress och åtaganden. Men var finns du?Vem är du?Och var är du på väg? Existerar du, utan allt det där du klätt dig i. Finns du när du tvingas vara avklädd och naken...
Jag lagar dagligen mat åt mina katter, oftast lax med ris och kokta grönsaker. Den lille blir helt till sig och klättrar uppför mina ben. Jag har rivsår över hela min kropp. Att gå och lägga sig på natten är helt magnifikt. När mina katter ligger och trycker sig tätt intill. Då är jag i himlariket och tårarna kommer så sakta. Då är jag naken.
Pappas nya fru är från Kina. Förhållandet är ett resultat av internetdating. Om pappa är lycklig är jag glad för hans skull. Hon ger mina småsyskon stekt spagetti och coca cola till frukost. Om dom är tillfredställda så är jag även glad för deras skull. Hon lyssnar på knepiga svenska ljudband, som inte ens jag förstår.
En av mina favoritsysselsättningar är fortfarande att sitta kvar i bilen under biltvätten. Jag tror alltid att jag är i ett undervattens rike. Den skräckblandade förtjusningen i att veva ner rutan bara en millimeter ger mig rysningar. Att invänta torrblåsningsapparatens halshuggningsrörelser är som att dyka rakt in i en skräckfilm. Ibland duckar jag och kryper ihop i fosterställning på bilens plastmatta. Då är min värld en alldeles egen.
Kommentarer
Trackback
