Julen är här...
Förstår ni hur dyrt det är att köpa julgran. Över 300 spänn ska dom ha för dom totalt doftlösa kungsgranarna. Mamma ville ha en gran som inte barrar, men jag insisterade på en vanlig hederlig gammal gran som luktar som den ska. Och dessutom hör väl nerbarrade klappar under granen julen till?Den kostade endast 130 kr. Nästa år tar jag bilen ut i skogen och hugger en egen. Tillhör inte det allemansrätten?Skänker hellre julgranspengarna till röda korset, frälsningsarmén eller nåt dylikt. Dom som ställer upp för alla ensamma och hemlösa i vårt samhälle är dagens hjältar.
Hur många av oss är det egentligen som tycker om att fira jul. All stress över julmat, klappar och tid. Den förbannade tiden som jämt och ständigt jagar oss med eld och lågor. Och den härliga julstädningen. Att torka ur alla köksskåp till julen har hemma hos mig alltid varit en kär tradition, som mamma envisas med att utföra år efter år. Här hemma lagar vi vår egen kål, koker gröt och glögg så som sig bör. Jag vet ingen annan som längre lagar sin egen julmat. Nej, det kan vi ju dra av på skatten. Någon annan kommer hem och lagar maten åt oss. Hur behagligt skönt och bekvämt är inte det för alla oss svensson-svenskar som har så ont om tid, men väldigt gott om pengar. Borde det inte finnas någon som köper alla julklappar åt oss också. Jag gissar på att matlagningskurser, och en genomgång i hur man städar upp sin egen skit efter sig vore storsäljare i julklappsdjungeln. Släng in lite stresshantering och en påse julnötter, gärna färdigknäckta, så är julen fixad och färdig.
Mina vänner har valt att åka rakt ut i skogen och spendera hela julen utan familj och tradition. Dom har inte ens sändning till mobilerna. Hur modigt är inte det i dagens samhälle. Men dom har tak över huvudet, och förmodlingen en del alkoholhaltiga drycker. Förhoppningsvis finns det snö och längdskidåknings-skidor till deras förfogande. Jag tycker att det vore en vacker syn, mina små vänner åker varv efter varv runt sitt lilla torp kraftigt alkoholpåverkade tills dess att de stupar rakt ner i en snödriva och vips så har dom förvandlats till fyra små söta snögubbar.
Jag har precis läst ut "Flow" av Mihaly Csiikszentmihalyi. Oj, vilken tur att boken låg här framför mig. Hade aldrig kunnat stava till det där namnet. Men mitt uttal är finfint! Det är en bok som i princip berättar hur man ska nå lycka och inre tillfredställelse. Ha! Lättare sagt än gjort. Men det låter väldigt enkelt. Man ska ha klara mål, och några mindre delmål, och helt koncentrera sig på dom. Men hur enkelt är det egentligen att veta vad man vill, när det finns så mycket att välja på. Jag är den första att medge att jag är såååååå vilsen. Jag hade hellre levt på stenåldern, utan alla dessa möjligheter. När ens mål och mening redan var utstakad, och det svåraste val man tvingades ta var om man skulle bära en sten eller kotte runt halsen. Jag kan inte sortera ut det jag verkligen vill från allt det jag tror mig vilja. Jag erkänner, mitt huvud är ett stort virrvarr av tankar, viljor och KAOS...allra mest är det kaos. Och min koncentrationsförmåga är för länge sedan förbrukad. Kan inte ens läsa en mening i en simpel veckotidning innan mina tankar är på flykt och planerar ännu ett stordåd. Sån är jag, och vad gör jag åt det? Finns säkert någon tjusig kurs som kan ta tag i mina tankar, en kursledare som säger åt mig vad jag ska tänka, hur jag ska låta mina tankar flyta iväg på en stilla liten bäck någonstans ute i skogen, istoppade och igenklistrade i en liten liten byrålåda. Men jag tror inte det va! Varför skulle jag betala någon för att säga åt mig det jag redan vet, bara inte orkar erkänna just nu. Nej nu är det jul igen, jag ska spela spel och äta hemmakokad knäck, antagligen stenhård och tandförstörande. Men jag står ut.
Jag längtar bort. Jag är trött på allt grått. Himlen, husen och alla människor. Existera inga andra färger än svart vitt och beige här hemma eller? Känner ni er verkligen tjusiga i dom där dystra färglösa kapporna?Jag vill ha färg... Jag vill att folk ska prata med mig ute på gatan, åtminstone möta min blick. Inte ens kassörskorna på Konsum pratar med mig. Hur kan det vara sådan oerhörd skillnad mot att bo utomlands. Jag förstår varför det bara görs sorgsen vemodig musik i det här landet. Det är på tok för kallt. Allt är kallt. Men jag orkar inte lyssna på dom där skivorna ändå. Vilka är då årets bästa skivor? Band of Horses, M.I.A, Alison Krauss & Robert Plant, Rumble Strips, Kings of Leon, Vasco era, Whiskey go go´s...Ja listan kan nog göras lång, och vem bryr sig egentligen om vilken musik jag gillar. Och ja, jag vet att jag nämnde en eller annan vemodig platta. Årets bästa film är definitivt Control. Så vackert, enkelt, svartvitt, så fruktansvärt sorgset.
Jag vill till N.Y, Kalifornien, Chile, Kuba, Amsterdam. Jag vill till värmen och solen. Men det är dödligt miljöförstörande att flyga jag vet, kanske kan jag få en paddelbåt i julklapp, och vips så är mitt livs största och mest koncentrationskrävande mål utstakat. I Australien är det högsommar nu. Jag låter som en av dom där tjejerna i gymnasiet som hela tiden tjatade om att dom skulle till London så fort examen var fixad. Dom var högfärdiga,fisförnäma och levde aldrig riktigt här och nu.
Jag åkte till London efter examen, men jag tjatade aldrig om det. Jag visste inte ens om att jag skulle åka förrän veckan innan. Nej jag hade istället sökt in till högskolan. Som jag också kom in på, fick mina första csn-pengar och drog. Vilken härlig frihet, ansvarslöshet och en oerhörd spänning. Då när jag först förstod hur litet och betydelselöst Sverige är, när hela världen plötsligt öppnade sig. Och det har den fortsatt att göra. På gott och ont. Att gå tillbaka, göra om allting, göra det annorlunda hade gjort mig till någon helt annan än den jag idag är. Att få börja om där vid högskolan, fullfölja min utbildning, stanna i Sverige. Hur enkelt hade inte mitt liv då varit, utan all denna längtan? Men ack så tråkigt...
Hur många av oss är det egentligen som tycker om att fira jul. All stress över julmat, klappar och tid. Den förbannade tiden som jämt och ständigt jagar oss med eld och lågor. Och den härliga julstädningen. Att torka ur alla köksskåp till julen har hemma hos mig alltid varit en kär tradition, som mamma envisas med att utföra år efter år. Här hemma lagar vi vår egen kål, koker gröt och glögg så som sig bör. Jag vet ingen annan som längre lagar sin egen julmat. Nej, det kan vi ju dra av på skatten. Någon annan kommer hem och lagar maten åt oss. Hur behagligt skönt och bekvämt är inte det för alla oss svensson-svenskar som har så ont om tid, men väldigt gott om pengar. Borde det inte finnas någon som köper alla julklappar åt oss också. Jag gissar på att matlagningskurser, och en genomgång i hur man städar upp sin egen skit efter sig vore storsäljare i julklappsdjungeln. Släng in lite stresshantering och en påse julnötter, gärna färdigknäckta, så är julen fixad och färdig.
Mina vänner har valt att åka rakt ut i skogen och spendera hela julen utan familj och tradition. Dom har inte ens sändning till mobilerna. Hur modigt är inte det i dagens samhälle. Men dom har tak över huvudet, och förmodlingen en del alkoholhaltiga drycker. Förhoppningsvis finns det snö och längdskidåknings-skidor till deras förfogande. Jag tycker att det vore en vacker syn, mina små vänner åker varv efter varv runt sitt lilla torp kraftigt alkoholpåverkade tills dess att de stupar rakt ner i en snödriva och vips så har dom förvandlats till fyra små söta snögubbar.
Jag har precis läst ut "Flow" av Mihaly Csiikszentmihalyi. Oj, vilken tur att boken låg här framför mig. Hade aldrig kunnat stava till det där namnet. Men mitt uttal är finfint! Det är en bok som i princip berättar hur man ska nå lycka och inre tillfredställelse. Ha! Lättare sagt än gjort. Men det låter väldigt enkelt. Man ska ha klara mål, och några mindre delmål, och helt koncentrera sig på dom. Men hur enkelt är det egentligen att veta vad man vill, när det finns så mycket att välja på. Jag är den första att medge att jag är såååååå vilsen. Jag hade hellre levt på stenåldern, utan alla dessa möjligheter. När ens mål och mening redan var utstakad, och det svåraste val man tvingades ta var om man skulle bära en sten eller kotte runt halsen. Jag kan inte sortera ut det jag verkligen vill från allt det jag tror mig vilja. Jag erkänner, mitt huvud är ett stort virrvarr av tankar, viljor och KAOS...allra mest är det kaos. Och min koncentrationsförmåga är för länge sedan förbrukad. Kan inte ens läsa en mening i en simpel veckotidning innan mina tankar är på flykt och planerar ännu ett stordåd. Sån är jag, och vad gör jag åt det? Finns säkert någon tjusig kurs som kan ta tag i mina tankar, en kursledare som säger åt mig vad jag ska tänka, hur jag ska låta mina tankar flyta iväg på en stilla liten bäck någonstans ute i skogen, istoppade och igenklistrade i en liten liten byrålåda. Men jag tror inte det va! Varför skulle jag betala någon för att säga åt mig det jag redan vet, bara inte orkar erkänna just nu. Nej nu är det jul igen, jag ska spela spel och äta hemmakokad knäck, antagligen stenhård och tandförstörande. Men jag står ut.
Jag längtar bort. Jag är trött på allt grått. Himlen, husen och alla människor. Existera inga andra färger än svart vitt och beige här hemma eller? Känner ni er verkligen tjusiga i dom där dystra färglösa kapporna?Jag vill ha färg... Jag vill att folk ska prata med mig ute på gatan, åtminstone möta min blick. Inte ens kassörskorna på Konsum pratar med mig. Hur kan det vara sådan oerhörd skillnad mot att bo utomlands. Jag förstår varför det bara görs sorgsen vemodig musik i det här landet. Det är på tok för kallt. Allt är kallt. Men jag orkar inte lyssna på dom där skivorna ändå. Vilka är då årets bästa skivor? Band of Horses, M.I.A, Alison Krauss & Robert Plant, Rumble Strips, Kings of Leon, Vasco era, Whiskey go go´s...Ja listan kan nog göras lång, och vem bryr sig egentligen om vilken musik jag gillar. Och ja, jag vet att jag nämnde en eller annan vemodig platta. Årets bästa film är definitivt Control. Så vackert, enkelt, svartvitt, så fruktansvärt sorgset.
Jag vill till N.Y, Kalifornien, Chile, Kuba, Amsterdam. Jag vill till värmen och solen. Men det är dödligt miljöförstörande att flyga jag vet, kanske kan jag få en paddelbåt i julklapp, och vips så är mitt livs största och mest koncentrationskrävande mål utstakat. I Australien är det högsommar nu. Jag låter som en av dom där tjejerna i gymnasiet som hela tiden tjatade om att dom skulle till London så fort examen var fixad. Dom var högfärdiga,fisförnäma och levde aldrig riktigt här och nu.
Jag åkte till London efter examen, men jag tjatade aldrig om det. Jag visste inte ens om att jag skulle åka förrän veckan innan. Nej jag hade istället sökt in till högskolan. Som jag också kom in på, fick mina första csn-pengar och drog. Vilken härlig frihet, ansvarslöshet och en oerhörd spänning. Då när jag först förstod hur litet och betydelselöst Sverige är, när hela världen plötsligt öppnade sig. Och det har den fortsatt att göra. På gott och ont. Att gå tillbaka, göra om allting, göra det annorlunda hade gjort mig till någon helt annan än den jag idag är. Att få börja om där vid högskolan, fullfölja min utbildning, stanna i Sverige. Hur enkelt hade inte mitt liv då varit, utan all denna längtan? Men ack så tråkigt...
Kommentarer
Trackback
