mig mig mig

Det handlar om mig. Bara och endast om mig. Den svåraste läxa att lära. Varför är det så jäkla svårt att inse. Att förstå att jag aldrig kommer kunna älska, leva  och finnas till utan mig själv. I slutändan är jag den enda som finns kvar i mig själv. Jag måste leva som jag lär. Lära mig att leva. Jag kämpar för att hålla kvar allt inom mig. Tankar, sparkar, slag och tårar. Det borde handla om mig. Jag vill vara min enda. Inom mig sker allting. Händelseförloppet ändrar sin skepnad, beroende på dag.

Ändå handlar det så mycket mer om er. Om han. Om en man. Nödvändigtvis inte samma person. Men väldigt ofta en maskulin sådan. Livet kretsar kring detta kön. Jag har mina slagsmål mot mig själv. Jag är en fiende. En styrka som går att besegra.

Jag tejpar mitt huvud för att hållar kvar tankarna där inne, kretsande kring min ringa person. Varenda tår inser jag snabbt är bortslösad. Jag tejpar mina ögonlock, för att behålla mina tårar.

Jag låser in mig, tejpar min ytterdörr för att hindra besökare. Det hjälper. Efter ett tag försvinner känslorna. Tårarna och besattheten är som bortblåst. Så är också jag. Jag är en ny och återhämtad liten lilja. Frisk och knoppande.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0