mörkt
Jag har en rädsla. En fobi. Den handlar om skridskor. Jag älskar att åka skridskor och dricka varm choklad. Men jag tål inte skenorna. Jag har mardrömmar om att bli överkörd av skridskoskenor. Dom sprätter upp hela mig. Skär av alla utstående kroppsdelar. Ett finger i taget. Jag åker skridskor med ögonbindel.
På min hallvägg sitter en tickande klocka. Den äter upp all tid. Jag måste göra mig av med den.
Mamma har förbjudit mig att gå ensam i mörkret. Det kan hon inte göra. Jag får göra som jag vill. Och jag vägrar klä mig i rädslans dress. Jag övervinner alla våldtäktsmänstankar. Jag har en rätt att få vistas utomhus och ensam trots skymningstider. Ni kan inte skrämma mig. Dom mörkaste stigarna leder mig hem.
På min hallvägg sitter en tickande klocka. Den äter upp all tid. Jag måste göra mig av med den.
Mamma har förbjudit mig att gå ensam i mörkret. Det kan hon inte göra. Jag får göra som jag vill. Och jag vägrar klä mig i rädslans dress. Jag övervinner alla våldtäktsmänstankar. Jag har en rätt att få vistas utomhus och ensam trots skymningstider. Ni kan inte skrämma mig. Dom mörkaste stigarna leder mig hem.
Kommentarer
Trackback
