majika

Jag ska simma med delfiner. Om jag inte kan vara en, så kan jag åtminstone vara ibland dom. En utbyting. En utomjording. Den lilla ankungen. Vem har sagt att det är lätt att passa in. Troligtvis ingen. Kanske min gud. Fast den tror jag inte på just nu. Just nu är alltid korta episoder. Som pip-ljuden. Helt plötsligt har dom bara försvunnit ur hörselgången, utan att jag ens märkt det.

Vilken lättnad.

Nu tror jag på mitt öde. Igen. Jag förliar mig helt på desperationens handlingar och min skyddsängel. Kanske är hon min gud. Jag bryr mig inte ens. Det är något med mig som får mig att fundera på frågor som jag vet alltid kommer förbli obesvarade. Varför fröken?

Min skyddsängel är helt klädd i gult. Aldrig bär hon svart. För hon är påklädd. För det mesta, Hon röker feta handrullade cigaretter.

Idag kom en man fram och bad om en cigarett. Han var uteliggare. Det vet jag egentligen inte. Det är bara något jag antog. Varför? Det är helt orelevant. Han fick en cigarett av någon. Han bet genast av filtret och spottade ut det. Hard-core.

Min skyddsängel är alldeles lagom vacker. Inte så där alldeles för mycket så att man inte kan sluta stirra vacker. Hon är inte en egentlig ängel. Bara mitt skydd. Mitt gömställe.

Ur torka, ur regn, ur storm. Ur allt växer vassa ord. Dom som sticks in i hjärtat. Nu är det mitt eget hjärta jag syftar på. Och orden är era. Ni sticker ett spjut alldeles rakt in i mitt hjärta. Var siktet redan från starten inställt? Det vrids om. Aj, det gör ont. Jag blöder. Lite. Snart är jag tom igen. Det bildas alltid nytt blod. Det är tjusningen med att vara mig. Men så en dag har ni bytt ut det där spjutet mot en revolver. Pang! Och jag är död.

Min skyddsängel finns du där då. Hon har en sköld. Den är gul. Precis som solen. Utan sina strålar. Det ryker från henne.