snarkande
Jag drömmer och jag gör det hela tiden. Jättemycket. Så pass mycket att jag har svårt att avgöra var gränsen mellan drömmarna och vardagen går. När är jag vaken. Är det här min verklighet eller mina drömmar. Kanske är det ett ingenmansland någonstans mittemellan.
Ibland vaknar jag av mina katters snarkande. Det är högjutt och raspigt. Inte ens det vet jag om det reellt existerar eller figurerar i drömmarna. Min äldsta men minsta katt har blivit tjock. Hennes mage hänger. Jag försöker motionera henne. Vi promenerar utanför huset. Jag försöker få henne att hoppa upp och ner. Det är avancerat. Men hon gör det så gärna för ett par godisbitar. Kanske förstör dom litegrann syftet med hela motionen. Vi övar på konster. Katterna står på två ben när dom får godis. Dom fäster sina vassa klor djupt ner i mitt skinn. I alla fall den lilla äldsta katten. Hennes klor är sylvassa. Den yngsta men största katten har mjuka tassar och klor. Och hon gör inget annat än att hoppa upp och ner hela dagarna. Hon är smal som en pinne. Dom flesta människor är rädda för henne. Hon anfaller allt som rör sig. Fast hennes klor är mjuka.
I dag har jag lagat massor med soppa. Potatis, morötter, rotfrukter, lök och linser kokte jag i min soppa. Den räcker hela veckan. Jag vet egentligen inte varför jag ställer till med dessa storkok. Redan i morgon kommer jag vara trött på soppan och ställa mig och laga något helt annat. Då kan jag inte slänga den överblivna soppan. Det tillåter inte mitt samvete. Barnen i Afrika svälter fortfarande. Jag sparar den i kylskåpet. Det är den största anledningen till mitt välfyllda kylskåp. Det består bara av rester som väntar på sin Afrikaresa.
Det går mot bråda tider. Jag har mycket att stå i inför min avresa.
Ibland vaknar jag av mina katters snarkande. Det är högjutt och raspigt. Inte ens det vet jag om det reellt existerar eller figurerar i drömmarna. Min äldsta men minsta katt har blivit tjock. Hennes mage hänger. Jag försöker motionera henne. Vi promenerar utanför huset. Jag försöker få henne att hoppa upp och ner. Det är avancerat. Men hon gör det så gärna för ett par godisbitar. Kanske förstör dom litegrann syftet med hela motionen. Vi övar på konster. Katterna står på två ben när dom får godis. Dom fäster sina vassa klor djupt ner i mitt skinn. I alla fall den lilla äldsta katten. Hennes klor är sylvassa. Den yngsta men största katten har mjuka tassar och klor. Och hon gör inget annat än att hoppa upp och ner hela dagarna. Hon är smal som en pinne. Dom flesta människor är rädda för henne. Hon anfaller allt som rör sig. Fast hennes klor är mjuka.
I dag har jag lagat massor med soppa. Potatis, morötter, rotfrukter, lök och linser kokte jag i min soppa. Den räcker hela veckan. Jag vet egentligen inte varför jag ställer till med dessa storkok. Redan i morgon kommer jag vara trött på soppan och ställa mig och laga något helt annat. Då kan jag inte slänga den överblivna soppan. Det tillåter inte mitt samvete. Barnen i Afrika svälter fortfarande. Jag sparar den i kylskåpet. Det är den största anledningen till mitt välfyllda kylskåp. Det består bara av rester som väntar på sin Afrikaresa.
Det går mot bråda tider. Jag har mycket att stå i inför min avresa.
Kommentarer
Trackback
