majika

I helgen träffade jag mina gamla klasskamrater. Det var underbart roligt. Dom var sig alla lika, och det kändes som att det var igår vi gick i skolan tillsammans. Herregud vad vi åt. Alla tog med sig snacks. Och det bjöds på allt. Det var likson ett helt smörgåsbord. Snacksälskarens våtaste dröm ungefär. Chips, popcorn, gurka, morötter, sojabönor, solrosfrön, lösgodis, tortillas, röka och sanning och konka. Hihi, gick sådär bra. Men det var ett trevligt återseende. Jag var helberusad och ramlade i sängs sådär runt tre fyratiden nån gång. Men jag klarade mig bättre än dom flesta, som somnade rakt upp och ner på festen.

I morse gick jag upp klockan sex. Det var fruktansvärt, mörkt och regnigt. Jag är så trött att det svartnar för ögonen och huvudet bara snurrar. Jag körde bil mellan klockan sex och nio, kämpade hårt med att hålla ögonen öppna. Underhållde mig med att blinka till lastbilar. Dom flesta blinkade tillbaka. Sen har jag hälsat på min vän och hennes underbara bebis, som växer som en svamp. Hon är som en helt ny liten varelse varje gång jag ser henne. Hon står alldeles av sig själv  nu.

Jag är uttråkad och måste göra något. Jag känner mig själv väldigt bra, och vet att det kommer bli drastiskt. Jag kräver ständig förändring, från mig själv. Jag vet att jag är skyldig mig själv den ansträngningen. Men först måste jag sova...sova...sova...

Min trötthet leder nästan alltid till dumheter. Sånt jag ångrar. Som den där hunden jag köpte, och sen förstod att jag aldrig skulle kunna ta hand om. Den kärlek som krävs finns inte inom mig just nu. Skulle endast ha hindrat mig från allt det jag är skyldig mig själv.

Hämnden är trots allt ganska ljuv.

Godnatt!