flamman
Jag säger saker som sårar folk. Jag gör saker utan att täka mig för. Jag glömmer bort att ni tar åt er. Jag menar inget illa. Det vet ni väl. Snälla, säg att ni vet. Jag bara råkar kläcka ur mig dumheter. Fast för mig är det inte dumheter. Jag menar det just då när jag säger det. Men sen ångrar jag mig. Då är det alltid för sent. Varför måste ni vara så känsliga. Life goes on. Snälla förstå. Och förlåt mig. Betyder det att jag är okänslig eller klarar jag bara inte av att hålla det inom mig. Min lillasyster tycker att jag har världens hetsigaste temerament. Men det går så snabbt. Sen går det över lika snabbt igen. Som en bit toalettpapper som flammar upp i en eldlåga. Efter en halv sekund är det över. Förstå ni nu. När jag håller det inom mig måste jag banka på mig själv. Det gör ont. Jag vet inte om det går att jämföra med det jag utsätter andra för. Men jag kan säga förlåt. Jag säger ofta förlåt. Varför är alla då så långsinta. Jag avskyr att fjäska. Jag gör det bara inte. Nä, jag vägrar.
Leder avhållsamhet till ökad passion och ny glöd. Eller bara till rädsla och klokhet. Kanske till insikt om ett behov som inte längre finns. Det man vänjt sig av med behöver man kanske inte längre. Vissa behov klarar man sig helt enkelt utan. Att avstå leder till styrka. Ofta är min karaktär svag. Jag är en ja-sägare. Men så ibland när jag och hela min kropp samarbetar så kan jag stoppa allt. Kan man arbeta bort alla behov, eller bara vissa. Kan man stänga av sig själv eller är det endast ett förnekande. Kanske lider vi enormt om inte alla behov tillgodoses. Far vår kropp illa, vårt känsloliv, vår stolthet. Är det bra att arbeta bort behov? Gör det oss starkare eller svagare. Inom vilka områden kan den här teorin tillämpas?
Min yngsta lillebror har gått och blivit försäljare. Han säljer nån slags luftrensare för 40 000 kr ungefär. Och tydligen finns det dom som köper. Jag tycker att han ska gå färdigt skolan. Sen kan han göra vad han vill. Men försäljare? Är dom inte lögnaktiga, snikna och dödligt dryga?
Pappa är också försäljare. Det ligger i generna. När vi var små brukade vi varje sommar åka på semester och bo på hotell. Pappa har under åren samlat ihop ett antal frinätter som vi sedan utnyttjat. Underbart roligt. Hotellfrukost är något av det lyxigaste som kan upplevas. För att inte tala om hur roligt det är att leka med ismaskinerna och hoppa i de perfekt bäddade sängarna.
Annars har jag mest sovit på skabbiga hostelbäddar världen över, dom har jag delat med kackerlackor, könshår och stönande kärleksakter. Och jag har nog vid närmre eftertanke faktiskt inte sovit speciellt mycket på just de här ställena. Jag vet inte hur många gånger jag försökt somna i en hög våningssäng, medan paret under mig helt respektlöst och utan några som helst spärrar haft högljutt sex. Bara så där. Så klart alltid med alkoholens effekt i kroppen. Jag har blivit en hejare på att drömma mig bort till skumpiga, vågiga hav. Båtar har dessutom alltid varit mitt favorit transportmedel. Speciellt när det stormar.
En sysselsättningar som jag värdesätter är att basta. Pappa har en stor och fin hemma hos sig. Jag försöker slå rekord i uthållighet. Tror att jag är ganska nära att lyckas. För var gång kan jag sitta några minuter längre. Hjärtat slår några slag snabbare och svetten samlas vid mina tår.
Jag har speciella personer i mitt liv. Jag är speciell för en del. Är vi alla speciella för någon. Finns den som ingen finner speciell. Vad är i så fall orsaken till denna persons brist på specialiteer?
Leder avhållsamhet till ökad passion och ny glöd. Eller bara till rädsla och klokhet. Kanske till insikt om ett behov som inte längre finns. Det man vänjt sig av med behöver man kanske inte längre. Vissa behov klarar man sig helt enkelt utan. Att avstå leder till styrka. Ofta är min karaktär svag. Jag är en ja-sägare. Men så ibland när jag och hela min kropp samarbetar så kan jag stoppa allt. Kan man arbeta bort alla behov, eller bara vissa. Kan man stänga av sig själv eller är det endast ett förnekande. Kanske lider vi enormt om inte alla behov tillgodoses. Far vår kropp illa, vårt känsloliv, vår stolthet. Är det bra att arbeta bort behov? Gör det oss starkare eller svagare. Inom vilka områden kan den här teorin tillämpas?
Min yngsta lillebror har gått och blivit försäljare. Han säljer nån slags luftrensare för 40 000 kr ungefär. Och tydligen finns det dom som köper. Jag tycker att han ska gå färdigt skolan. Sen kan han göra vad han vill. Men försäljare? Är dom inte lögnaktiga, snikna och dödligt dryga?
Pappa är också försäljare. Det ligger i generna. När vi var små brukade vi varje sommar åka på semester och bo på hotell. Pappa har under åren samlat ihop ett antal frinätter som vi sedan utnyttjat. Underbart roligt. Hotellfrukost är något av det lyxigaste som kan upplevas. För att inte tala om hur roligt det är att leka med ismaskinerna och hoppa i de perfekt bäddade sängarna.
Annars har jag mest sovit på skabbiga hostelbäddar världen över, dom har jag delat med kackerlackor, könshår och stönande kärleksakter. Och jag har nog vid närmre eftertanke faktiskt inte sovit speciellt mycket på just de här ställena. Jag vet inte hur många gånger jag försökt somna i en hög våningssäng, medan paret under mig helt respektlöst och utan några som helst spärrar haft högljutt sex. Bara så där. Så klart alltid med alkoholens effekt i kroppen. Jag har blivit en hejare på att drömma mig bort till skumpiga, vågiga hav. Båtar har dessutom alltid varit mitt favorit transportmedel. Speciellt när det stormar.
En sysselsättningar som jag värdesätter är att basta. Pappa har en stor och fin hemma hos sig. Jag försöker slå rekord i uthållighet. Tror att jag är ganska nära att lyckas. För var gång kan jag sitta några minuter längre. Hjärtat slår några slag snabbare och svetten samlas vid mina tår.
Jag har speciella personer i mitt liv. Jag är speciell för en del. Är vi alla speciella för någon. Finns den som ingen finner speciell. Vad är i så fall orsaken till denna persons brist på specialiteer?
Kommentarer
Trackback
