godhet
I går ringde en man hem till mig tre gånger. Fattade han inte att han slagit fel nummer. Han var oerhört trevlig och berättade att han har massa telefonnummer uppskrivan som han inte har en aning om var dom går. Jag sa åt honom att ringa och kolla. Den idén gillade han. Nästa tillfälle han ringde berättade han att han skulle åka hem från sitt kontor. Sen ringde han inte mer. Det var en lättnad. Samtalen var något skrämmande, trots trevlighetsfaktorn.
Jag vill gärna åka skridskor. Alla mina vänner har bra ursäkter för att slippa. Kanske kan det vara roligt att åka ensam. Men jag vill dela min varma choklad med någon. Varför är det skillnad på skridskorna tjejer och killar använder. Det är helt absurt att stackars små flickor måste sätta på sig vita, på tok för tighta skridskor, som dessutom har livsfarliga piggar där fram. Man står ju på huvudet redan innan man hunnit ut på isen.
När jag var yngre åkte jag alltid skidor på vintern. Runt mitt hus. Och varje helg fick jag stava mig fram i riktiga spår. Det var roligt. Jag åkte även slalom vid några tillfällen. Min bästa kompis var en hejare på det. Själv fastnade jag i liften, en okänd man räddade mig. Jag var livrädd, och pappa såg inte ens vad som hände. Sedan den händelsen fastnar jag alltid i liftar, släpas skrikande uppför backen hängandes uppochner.Jag har provat på snowboard. Jag kunde inte gå på en vecka efteråt. Kanske ska jag ge det en ny chans.
Jag tyckte om vintern när jag var barn. Jag och mina kompisar klättrade uppför den höga stegen till vårt garagetak. Sedan hoppade vi ner i fluffiga snöhögar. Minibungyjump, utan säkerhetslina! Jag tyckte om att äta snö, som dom flesta barn. Jag slickade på allt. Min tunga fastnade på den iskalla stegen. Pappa fick klättra upp och rycka loss mig. Det sprutade blod från min sårade tunga.
Jag vet att det vimlar av viktiga budskap i livet, om kärlek, vänskap, trohet och inte allra minst om godhet. Men allt går förlorat i den vardagliga hysterin det innebär att vara en del av vårt samhälle. Är det ens någon som har tid att reflektera
Jag vill gärna åka skridskor. Alla mina vänner har bra ursäkter för att slippa. Kanske kan det vara roligt att åka ensam. Men jag vill dela min varma choklad med någon. Varför är det skillnad på skridskorna tjejer och killar använder. Det är helt absurt att stackars små flickor måste sätta på sig vita, på tok för tighta skridskor, som dessutom har livsfarliga piggar där fram. Man står ju på huvudet redan innan man hunnit ut på isen.
När jag var yngre åkte jag alltid skidor på vintern. Runt mitt hus. Och varje helg fick jag stava mig fram i riktiga spår. Det var roligt. Jag åkte även slalom vid några tillfällen. Min bästa kompis var en hejare på det. Själv fastnade jag i liften, en okänd man räddade mig. Jag var livrädd, och pappa såg inte ens vad som hände. Sedan den händelsen fastnar jag alltid i liftar, släpas skrikande uppför backen hängandes uppochner.Jag har provat på snowboard. Jag kunde inte gå på en vecka efteråt. Kanske ska jag ge det en ny chans.
Jag tyckte om vintern när jag var barn. Jag och mina kompisar klättrade uppför den höga stegen till vårt garagetak. Sedan hoppade vi ner i fluffiga snöhögar. Minibungyjump, utan säkerhetslina! Jag tyckte om att äta snö, som dom flesta barn. Jag slickade på allt. Min tunga fastnade på den iskalla stegen. Pappa fick klättra upp och rycka loss mig. Det sprutade blod från min sårade tunga.
Jag vet att det vimlar av viktiga budskap i livet, om kärlek, vänskap, trohet och inte allra minst om godhet. Men allt går förlorat i den vardagliga hysterin det innebär att vara en del av vårt samhälle. Är det ens någon som har tid att reflektera
Kommentarer
Trackback
