kaffe
Kaffe gör mig till den jag är. Jag svettas i brist på kaffe, får huvudvärk i längtan efter det. Jag dricker för mycket. Kaffet bidrar till min sömnlöshet och späder på min rastlöshet. När min yngsta lillasyster var riktigt liten älskade hon kaffe. Det har gått över. När jag var riktigt liten avskydde jag doften av kaffe, kakorna till kaffet och gästerna till kaffet. Nu är det höjdpunkten på dagen. För ett tag sedan när jag var barnvakt åt en liten bebis i Melbourne brukade vi sitta på ett fik och dricka cappucino. Han älskade att suga på mina fingrar efter att jag doppat dom i kaffeskummet. Kanske gjorde det honom sömnlös. Denna lilla pojke älskade att åka barnvagn och titta på alla djur. Fåglar och hundar förtrollade honom. Han var världens sötaste och fick all uppmärksamhet i världen. Jag sög åt mig av all uppståndelse kring hans uppenbarelse. Folk gav oss förvånade blickar. Ingen kunde ha trott att jag var hans mamma. Men ibland kunde jag inte låta bli att fundera över folks undrande blickar. Vi gick på konstmuseum och åkte mycket hiss tillsammans. Han älskade att leka med tåg.
Min väns bebis är dagens vackraste bebis. Hon avskyr att åka barnvagn och är inte det minsta intresserad av vad som sker runtomkring henne. Hon älskar sin katt. Katten är däremot dödligt svartsjuk och njuter inte alls av bebisens sällskap. Bebis har en knäpp pappa som brukar leka apa. Lilla bebis kommer bli en apkatt. Jag älskar bebis och vill ta med henne hem. Sen börjar hon skrika, vägrar somna och spottar ut all mat. Jag har ångrat mig.
Jag undrar över våra samhälleliga normer. Vad händer om man bryter mot alla dessa oskrivna regler? Om man vägrar lönearbete, skiter i att klippa gräsmattan, klär av sig naken och bjuder på hembakade bullar på stan.
Jag har tidigare berättat om allt jag kunde få mina småsyskon att göra när de var yngre, genom att erbjuda endast en liten tiokrona. Fast på den tiden var det en sedel. Och högt värdesatt hos både mig och mina syskon. När jag var ännu yngre än så brukade min storebror få mig att snusa i en kvart för endast en femma. Femman var då, precis som nu, ett mynt. Jag blev fruktansvärt yr i huvudet och kräktes. Allt blev svart och jag mådde skit. Men tänk allt godis man kunde få för en femma. Jag stod efter min återhämtning i lilla affären och pekade ut 10-öres godis. Vilken tid det måste ha tagit. Jag pekade alltså mer eller mindre ut 50 små godisbitar. Stackars kassörska. Det var till råga på allt lössnus, och mina tänder färgades svarta. Slutsatsen är att det inte var speciellt bra för mina tänder, varken snuset eller godiset. Jag skickar nästa tandläkarräkning till storebror.
Jag har avlägsnat en cysta. Eller inte jag. Det var en läkare som utförde ingreppet. Jag var ohyggligt rädd. Har i hela mitt liv lovat mig själv att aldrig någonsin låta någon skära i mig, om jag inte är sövd eller totalt nerdrogad. Jag fick bedövning som inte verkade och en sköterska som kramade mina händer. Fy fan för alla dessa löften. Aj, vad ont det gjorde. Jag råkade skymta den blodiga skalpellen. Allt var över på en timme. Men jag är fortfarande i chock. Jag avskyr att titta på sjukhusserier. Varför finns det bara sjukhusserier på tv? Och polisserier. Men dom skrämmer mig också. Min lillebror ska utbilda sig till polis. Det verkar livsfarligt. Hoppas han ändrar sig.
I natt kretsade min dröm kring min katt. Den utspelade sig för länge sedan, när hela familjen fortfarande åkte på semester tillsammans. Fast pappas nya fru var med. Vi var på ett stooort hotell i någon stor stad. Jag delade rum med min lillebror och pappas nya fru. Hon tog den största sängen. Alla andra sängar var pyttesmå och tog slut vid knänivå. Jag hade smugglat med mig min katt till hotellet. Sedan visade det sig att alla andra hotellgäster också hade tagit med sina katter. Dom var alla inlåsta i små burar. Jag släppte min katt lös. Hon försvann och jag kunde inte hitta henne. Jag och mina småsystrar gick utanför hotellet för att leta efter henne. Det regnade och vi kom till ett stort nöjesfält. Alla karuseller var stängda på grund av det häftiga skyfallet. Jag grät i regnet. Vi gick tillbaka till hotellet. Jag åkte ner i källaren och kallade på min katt. Hon kom springande. Hon var tillbaka. Nu grät jag av lycka. Jag hade inte tagit med någon kattlåda åt henne. Hon fick kissa i en glassbytta. Den var alldeles för liten och allt kiss kom utanför.
