kvinna
Jag förmodar att jag är en helt vanlig ung kvinna som kämpar med sådana problem och frågeställningar som unga kvinnor i allmänhet tampas med. Kanske lite mer än massan, kanske något mindre. Vad vet jag. Jag är bara mig. Ibland inte ens det. Oftast är jag en enkel isglass, med päronsmak. Emellanåt förvandlas jag till en stor strut, fylld med hasselnötter, mint, choklad, nougat, kola, sylt och kex. Men absolut utan tandförstörande strössel, som fastnar överallt. Som missfärgar tunga och läppar. Det är aldrig jag.
Dom andra kan inte vara likadana som jag. Jag är inte bara en kvinna i mängden. Jag kan inte ens kalla mig själv för kvinna. Finns det inte vissa kriterier för att få kalla sig själv kvinna. Det är inte ett ord för vem som helst. Man måste kunna bära upp det. På en kvinnas sätt.
Är inte jag speciell? Är inte dom speciella? Fast väldigt olika.Mår alla som jag. Går dom andra igenom mina faser. Finns mina tankar även i dom. Hjälp mig då. Berätta hur man gör.
Är jag den enda. Är ni annorlunda. Är jag avvikande. Är jag inte bara en ung kvinna som tröstäter chokladbiskvier. Många många biskvier. Sen mår jag illa. Jag vill kräkas. Så många biskvier äter jag. Mättnad och magont får allt annat att försvinna. Helt plötsligt kretsar jag och hela min uppenbarelse kring min mättnad. En lättnad. En tegelsten som lämnar mitt bröst.
Ibland fastnar jag framför teven. Det är också skönt, precis som mättnaden. Jag vet vad som väntar. Jag måste trycka på av-knappen. Den är stor och röd. Är jag då, precis som dom, bara en ung kvinna.
Dom andra kan inte vara likadana som jag. Jag är inte bara en kvinna i mängden. Jag kan inte ens kalla mig själv för kvinna. Finns det inte vissa kriterier för att få kalla sig själv kvinna. Det är inte ett ord för vem som helst. Man måste kunna bära upp det. På en kvinnas sätt.
Är inte jag speciell? Är inte dom speciella? Fast väldigt olika.Mår alla som jag. Går dom andra igenom mina faser. Finns mina tankar även i dom. Hjälp mig då. Berätta hur man gör.
Är jag den enda. Är ni annorlunda. Är jag avvikande. Är jag inte bara en ung kvinna som tröstäter chokladbiskvier. Många många biskvier. Sen mår jag illa. Jag vill kräkas. Så många biskvier äter jag. Mättnad och magont får allt annat att försvinna. Helt plötsligt kretsar jag och hela min uppenbarelse kring min mättnad. En lättnad. En tegelsten som lämnar mitt bröst.
Ibland fastnar jag framför teven. Det är också skönt, precis som mättnaden. Jag vet vad som väntar. Jag måste trycka på av-knappen. Den är stor och röd. Är jag då, precis som dom, bara en ung kvinna.
Kommentarer
Trackback
