kvinnor
Det finns inget som vänskapen kvinnor emellan. Den riktiga ärliga och varma vänskapen som bygger på omtanke och ärlighet. När det är på riktigt. När man vill någon väl, man vill att hela världen ska upptäcka denna fina kvinna. Jag vill dela med mig av henne. Jag vill älska henne, stoppa henne i en liten ask för att försäkra mig om att hon alltid kommer finnas där.
Fast det fina med just denna sällsynta sortens vänskap är just att man vet att hon alltid kommer finnas där. No matter what! Man behöver inte vara inställsam, fjäska och låtsas vara någon som man inte är. För hon älskar mig precis som jag är.
Det är inte den sortens vänskap när man håller om varandra för att sedan helt plötsligt få en kniv stucken i ryggen. När man uppmanas till en fortsättning men i själva verket önskas ner på botten. Den där svartsjukan kvinnor emellan, som inte låter någon annan lyckas, om man själv inte lyckas bättre det vill säga.
Jag vill brinna av stolthet och unnar henne all lycka i världen. Det förtjänar min vän. I sådana fall är den kvinnliga vänskapen starkare än något annat. En förståelse och ett band som tål förslitningar. Hon fyller varje tomrum och är underbar, trots sina pms-besvär, dåliga matvanor och bortglömda hygien.
Tyvärr är det ofta löst prat och många falska förhoppningar. När falskheten och viskningarna sätter in är kvinnlig vänskap det hemskaste som kan drabba en. Och allt går så snabbt utför. Jag hinner inte reagera. Livet är ett evigt lärande. Försök att gå vidare. Att våga tro och förlita sig på andra igen. Att kunna välja ensamhet är inte alltid en förmån. Tycker att vi alla borde komma färdigpaketerade med etiketter och innehållsförteckning.
Fast det fina med just denna sällsynta sortens vänskap är just att man vet att hon alltid kommer finnas där. No matter what! Man behöver inte vara inställsam, fjäska och låtsas vara någon som man inte är. För hon älskar mig precis som jag är.
Det är inte den sortens vänskap när man håller om varandra för att sedan helt plötsligt få en kniv stucken i ryggen. När man uppmanas till en fortsättning men i själva verket önskas ner på botten. Den där svartsjukan kvinnor emellan, som inte låter någon annan lyckas, om man själv inte lyckas bättre det vill säga.
Jag vill brinna av stolthet och unnar henne all lycka i världen. Det förtjänar min vän. I sådana fall är den kvinnliga vänskapen starkare än något annat. En förståelse och ett band som tål förslitningar. Hon fyller varje tomrum och är underbar, trots sina pms-besvär, dåliga matvanor och bortglömda hygien.
Tyvärr är det ofta löst prat och många falska förhoppningar. När falskheten och viskningarna sätter in är kvinnlig vänskap det hemskaste som kan drabba en. Och allt går så snabbt utför. Jag hinner inte reagera. Livet är ett evigt lärande. Försök att gå vidare. Att våga tro och förlita sig på andra igen. Att kunna välja ensamhet är inte alltid en förmån. Tycker att vi alla borde komma färdigpaketerade med etiketter och innehållsförteckning.
Kommentarer
Trackback
