nybak
Mitt hem doftar av nybakat. Doften sprider sig in i var vrå. Det är en underbar doft. Jag vill bara fortsätta äta, trots att min magsäck inte rymmer mer. Jag kräks snart. Det jäser i magen. Känns som att det är en stor deg av jäsningsmedel inom mig. Mig mage putar nåt enormt. Jag hade till och med kunnat lura mamma att jag var gravid nu. Kattkissodören är som bortblåst. Jag tror att katterna har urinvägsinfektion. Överst på min måste-göra lista står nu ett samtal till herr veterinär.
Jag hade behövt en veterinär i min familj. Och en läkare, jösses har snart frikort igen. Efter bara två veckor utan. En tandläkare behöver jag troligtvis allra mest. Annars får jag väl emigrera till Polen eller nåt annat land med rimliga tandläkarkostnader. Tanddläkarvården kunde ju åtminstone ingå i ett högkostnadsskydd!!! Jag försöker övertyga min yngsta lillasyster om att utbilda sig till frisör. Dels för att hon själv vill, men påstar sig ha för låga betyg. Men det viktigaste själet är mitt behov av en privat hårfrisörska. Jag måste sluta klippa mig själv.
Idag har det varit strömavbrott här hemma, i flera timmar. Gud vad beroende man är av den där strömmen egenligen. Kände mig helt handikappad utan. Jag kunde inte duscha, koka gröt eller tända lampan när jag kissade och frysen började droppa. Jag avskyr beroenden, speciellt när jag tänker på alla beroenden jag har, utan att riktigt förstå hur många dom verkligen är.
Jag har en favoritkofta. Den är blå och pappas gamla. Den var först ungefär tio gånger för stor för mig. Jag har sytt om den. Nu sitter den som handsken på handen. Det blir ständigt nya hål i den, igår natt sydde jag ihop den ännu en gång. Den stinker. Jag lider av seperationsångest till den. Därför tvättas plagget väldigt sällan. Jag använder den alltid. Den är täckt av målarfärg och ser ganska förfärlig ut. Men det är riktig kärlek, då spelar sånt som utseende mindre roll. Jag tycker inte ens om blått. Men jag har börjat lära mig, eller kanske snarare vänja mig. Jag tycker att midnattsblått är ganska vackert faktiskt. Jag fick ett blått halsband, och ett par blå örhängen i julklapp. Men absolut inte ljusblått. Det gillar jag inte. Där kommer jag aldrig ge med mig. Det får gärna dra åt det gröna hållet. Turkost är underbart. Grönt, orange, rött och guld är favoriter. Jag utesluter dock inga alternativ.
I natt sov jag jättebra. Jag känner mig utvilad och återhämtad. Att slippa vakna till en alarnmklocka måste vara det mest njutningsfulla som finns. Jag drömmer jättekonstiga drömmar, och jättemånga. Jag minns inte längre vad dom kretsade kring. Men det var underligt. Jag tror att mitt undermedvetna har ett budskap till mig. Antagligen något kryptiskt och svårtytt. Men jag ska försöka förstå.
Jag har aldrig lyssnat på Led Zeppelin. Men Robert Plant, vilken kille! Jag avgudar coverskivan han spelat in tillsammans med Alison Krauss. Den strömmar ur mina högtalare minst två gånger om dagen. Fortfarande!
Jag hade behövt en veterinär i min familj. Och en läkare, jösses har snart frikort igen. Efter bara två veckor utan. En tandläkare behöver jag troligtvis allra mest. Annars får jag väl emigrera till Polen eller nåt annat land med rimliga tandläkarkostnader. Tanddläkarvården kunde ju åtminstone ingå i ett högkostnadsskydd!!! Jag försöker övertyga min yngsta lillasyster om att utbilda sig till frisör. Dels för att hon själv vill, men påstar sig ha för låga betyg. Men det viktigaste själet är mitt behov av en privat hårfrisörska. Jag måste sluta klippa mig själv.
Idag har det varit strömavbrott här hemma, i flera timmar. Gud vad beroende man är av den där strömmen egenligen. Kände mig helt handikappad utan. Jag kunde inte duscha, koka gröt eller tända lampan när jag kissade och frysen började droppa. Jag avskyr beroenden, speciellt när jag tänker på alla beroenden jag har, utan att riktigt förstå hur många dom verkligen är.
Jag har en favoritkofta. Den är blå och pappas gamla. Den var först ungefär tio gånger för stor för mig. Jag har sytt om den. Nu sitter den som handsken på handen. Det blir ständigt nya hål i den, igår natt sydde jag ihop den ännu en gång. Den stinker. Jag lider av seperationsångest till den. Därför tvättas plagget väldigt sällan. Jag använder den alltid. Den är täckt av målarfärg och ser ganska förfärlig ut. Men det är riktig kärlek, då spelar sånt som utseende mindre roll. Jag tycker inte ens om blått. Men jag har börjat lära mig, eller kanske snarare vänja mig. Jag tycker att midnattsblått är ganska vackert faktiskt. Jag fick ett blått halsband, och ett par blå örhängen i julklapp. Men absolut inte ljusblått. Det gillar jag inte. Där kommer jag aldrig ge med mig. Det får gärna dra åt det gröna hållet. Turkost är underbart. Grönt, orange, rött och guld är favoriter. Jag utesluter dock inga alternativ.
I natt sov jag jättebra. Jag känner mig utvilad och återhämtad. Att slippa vakna till en alarnmklocka måste vara det mest njutningsfulla som finns. Jag drömmer jättekonstiga drömmar, och jättemånga. Jag minns inte längre vad dom kretsade kring. Men det var underligt. Jag tror att mitt undermedvetna har ett budskap till mig. Antagligen något kryptiskt och svårtytt. Men jag ska försöka förstå.
Jag har aldrig lyssnat på Led Zeppelin. Men Robert Plant, vilken kille! Jag avgudar coverskivan han spelat in tillsammans med Alison Krauss. Den strömmar ur mina högtalare minst två gånger om dagen. Fortfarande!
Kommentarer
Trackback
