size zero
Vikthysterin breder ut sig. Vilken storlek är size zero i svenska mått mätt. Kan det bli sådär storlek 30, eller finns ännu mindre? Ja jag vet inte. Men tydligen är det en trend att vara pinnsmal och helt sakna former. Samtidigt som fetman och dom extraextrastora hamburgarna och 2 liters läskedryckerna blir allt vanligare. Barnfetman ökar, kändisanorexian ökar. Det måste tydligen vara antingen eller. Vad har hänt med det gamla hederliga lagom. Finns husmanskosten förresten fortfarande? Hemlagat? Familjemiddagar? Eller äter alla micromat frmför teven eller datan? Ja inte vet jag. Jag äter fortfarande vegetariskt, gröt och massvis av nötter! Vid köksbordet. Ibland i sängen. Någon gång framför teven...
Tydligen så blir vi enligt en artikel i tidningen åtminstone lyckligare och lever längre för var år som går. Förstår inte hur det går ihop. Teori 1-dom har intervjuat fel personer. Teori 2-klyftorna mellan dom fattiga och rika ökar, dom har intervjuat dom rika. Teori 3- det är alldels sant, vi lever längre fattiga som rika. Undrar dock om alla hemlösa, knarkare och utslagna är inräknade.
Ett vänligt ord tar precis lika lång tid att yttra som ett ovänligt. Hur kommer det sig då att vi inte tar oss den där tiden att yttra ett vänligt ord till någon som behöver. Ett litet hej till den där ensamma personen, ett leende, kanske tilloch med ett hur-mår-du? Förstår ni hur många tråkiga trista bedrövliga vardagsliv man kunnat förgylla, genom denna lilla gest. Varför har vi då inte tiden, modet eller samvetet att handla?
Vad är det som krävs för att göra oss lyckliga. För att inse att vi har det jäkligt bra. Hur ofta vaknar vi till exempel och hurrar över att vi är friska, och kan resa oss ur sängen alldeles själva. Att vi kan göra precis vad vi vill, om vi inte låter småsaker stå i vägen. Dom flesta av oss är älskade av någon, hur ofta tackar vi för det. Istället är vi giriga och ska ständigt ha mer. Mer makt, mer pengar, mer kärlek, mer tid, mer spänning. Varför???
Jag blir lycklig av musik, sol, blommor, djur, människor, skratt, kärlek, familjen, choklad, kaffe, mat, resor, min säng. Jag kan nog bli glad över det mesta. Om jag bara tar mig tiden. Jag blir lycklig av tid!
I grund och botten bottnar ändå allting i egoismen. Vi strävar efter att hjälpa andra eftersom att det skänker oss själva ett välbefinnande. Det känns bra att hjälpa andra. Det känns bra att få ett leende och ett hej från en främling. Därför borde vi alla ge ett leende till alla främlingar. Åtminstone ibland. Var egoist och hjälp andra!
Tydligen så blir vi enligt en artikel i tidningen åtminstone lyckligare och lever längre för var år som går. Förstår inte hur det går ihop. Teori 1-dom har intervjuat fel personer. Teori 2-klyftorna mellan dom fattiga och rika ökar, dom har intervjuat dom rika. Teori 3- det är alldels sant, vi lever längre fattiga som rika. Undrar dock om alla hemlösa, knarkare och utslagna är inräknade.
Ett vänligt ord tar precis lika lång tid att yttra som ett ovänligt. Hur kommer det sig då att vi inte tar oss den där tiden att yttra ett vänligt ord till någon som behöver. Ett litet hej till den där ensamma personen, ett leende, kanske tilloch med ett hur-mår-du? Förstår ni hur många tråkiga trista bedrövliga vardagsliv man kunnat förgylla, genom denna lilla gest. Varför har vi då inte tiden, modet eller samvetet att handla?
Vad är det som krävs för att göra oss lyckliga. För att inse att vi har det jäkligt bra. Hur ofta vaknar vi till exempel och hurrar över att vi är friska, och kan resa oss ur sängen alldeles själva. Att vi kan göra precis vad vi vill, om vi inte låter småsaker stå i vägen. Dom flesta av oss är älskade av någon, hur ofta tackar vi för det. Istället är vi giriga och ska ständigt ha mer. Mer makt, mer pengar, mer kärlek, mer tid, mer spänning. Varför???
Jag blir lycklig av musik, sol, blommor, djur, människor, skratt, kärlek, familjen, choklad, kaffe, mat, resor, min säng. Jag kan nog bli glad över det mesta. Om jag bara tar mig tiden. Jag blir lycklig av tid!
I grund och botten bottnar ändå allting i egoismen. Vi strävar efter att hjälpa andra eftersom att det skänker oss själva ett välbefinnande. Det känns bra att hjälpa andra. Det känns bra att få ett leende och ett hej från en främling. Därför borde vi alla ge ett leende till alla främlingar. Åtminstone ibland. Var egoist och hjälp andra!
Kommentarer
Trackback
