majika

Jag ska skriva en jobbansökan på engelska, och jag har ingen aning om hur man gör. Visst har jag arbetat utomlands innan. Men då har jag sökt jobben på plats, och mer eller mindre tjatat mig till dom. Men att skriva en formell, spännande och intressant ansökan är skitsvårt. Vad förväntar dom sig av mig. Eller frågan är kanske snarare vad jag förväntar mig av mig själv.

Jag älskar att skriva. Ibland gör jag det med avsky. När mina konturer är suddiga och jag varken vet ut eller in då skriver jag. Genast känns allt mer strukturerat i kaoset. Jag kapitulerar inför min vilja. Jag måste helt enkelt skriva. Jag gör det hela tiden. Jag måste rensa upp. Om jag haft mer tid hade jag blivit författare. Då hade jag berättat om havet, om dofter, vågor och sand mellan tårna. Nu skriver jag annat. Jag tvivlar på att det kommer läsas av någon annan än mig själv. Jag hetsäter för att hinna skriva. När allt är färdigskrivet ska det bli en stor brasa. Ett hemligt och alldeles privat majbål. Finns majbål i andra länder, eller bara här? Varför gör vi dessa stora brasor.

För en person som provat på nästan alla sporter som finns står jag idag totalt ointresserad inför dom alla. Jag har spelat fotboll, innebandy, handboll, basket, vollyboll. Jag har simmat, ridit, gått på karate och självförsvar. Dans är det enda jag fortfarande gillar. Av ridlektionerna lärde jag mig ingenting eftersom att jag vid första lektionen var millimeter från att bli sparkad i huvudet. Pappa slet undan mig i sista sekund, och sedan dess var jag förbjuden att återvända till ridskolan. Kan även berätta att jag hängt i en hästs mun. Mina föräldrar skulle köpa potatis av en bonde, någonstans ute på landet. När dom vände sig om för att se var jag tagit vägen dinglade jag alltså i hästens käke. Det var raka vägen till farbror doktorn och stelkrampsspruta. Jag minns det inte själv. Slutsatsen är att hästar ogillar mig.
 
Allra mest har jag avskytt handbollen. Så fort jag hann över till den sida där bollen befann sig var det genast dags att springa till andra sidan igen. Det var ett evigt springande. Och springande är något av det värst jag vet. Vi fick dessutom t-shirts som var i storlek XL, när vi egentligen inte ens fyllde ut S-tröjorna. På karaten var alla tjejer förälskad i en av dom äldre killarna. Der var antagligen därför vi gick på just karate.  Efteråt satt man och fikade i cafeterian och spanade på killar. Vi tjuvringde till denna specifika kille, åtskilliga gånger. Det var under samma period som nummerpresentatörer infördes, vilket vi inte hade en susning om. En dag ringde denna killes arga pappa upp min kompis pappa. Och i slutändan var alla väldigt arga. Och vi var väldigt bortgjorda. Det gjorde inte saken bättre att killen ifråga var klasskamrat med min kompis storasyster.

En av mina vänner är väldigt sjuk. Hon har feber och ett inflammerat ben. Hon säger att hon kanske måste amputera benet om inte inflammationen går över. Hon är en sån där söt, oskyldig liten sak som förtjänar allt gott.

Idag har jag varit ute och handlat. Målargrejer och lite rea-fynd. Köpte en dart-tavla för tio kronor. Vet bara inte var jag ska hänga upp den. Jag har även fyllt på min mobil, bakat havreflarn delux, köpt sytråd och sytt om en klänning. Jag drömmer mig till värmen genom att bära sommarkläder. Jag avskyr egentligen att gå i affärer och gör det aldrig frivilligt. Men idag gick det gansk smärtfritt. Kan bero på att det är innan löning, och alla är luspanka. Jag köper alltid kläder, skor och dyligt utan att prova. Vilket medfört att 90 procent av allt jag handlar går direkt till insamlingen.

Jag slänger annars väldigt få saker. Jag älskar att göra om allt gammalt, så att det åter blir brukbart. För det mesta samlas allting dock i min väldiga höga hög av framtida projekt.

Sånt jag däremot slänger är kläder som blivit för små. Byxor jag inte längre kan åla mig in i. Miniplagg är bara ångestframkallande och bättrar säkert på anorexia-statestiken.

Förra året stickade jag minst 30 halsdukar. Dom var menade som julklappar till nära och kära. Tyvärr är dom fast nånstans ute på dom stora haven i ett väldigt paket som skickats från andra sidan jordklotet. Snyft!

Jag har svårt att koncentrera mig. På sistone har allt jag gjort varit ofokuserat och hastigt. Jag måste skaffa en koncentrationsförmåga. Jag bråkar med mig själv om att få ta plats i mig. Det finns på tok för många jag just nu. Jag måste förenas och samarbeta. Enligt mitt horoskop är det här året då jag ska börja bruka allvar.