majika

Jag önskar att jag hade en alldeles egen näckrosdamm. Den ska innehålla fiskar och ankor. Jag ska mata dom, och skänka omvådnad. Mina katter kommer vakta dom från all ohyra. Den ska vara stor och rengöra sig själv. Gröna slingerväxter och alger ska föröka sig. Och näckrosor såklart. En gång i månaden kommer näcken och spelar fiol. Sedan försvinner han snabbt och tyst igen. Dyker inte upp förrän månaden efter. Den ska vara formad som en snäcka. Och dofta som havet. Ett endaste dopp räcker för att ge kraft och skönhet åt hela dagen.

I går var min lillebror här och demonstrerade luftrensaren han säljer. Den ser precis ut som en dammsugare. Men är helt magisk. Jösses vad mycket skit den sög upp. Och när sängmadrassen dammsögs kräktes jag nästan. Han använde svarta filter för att visa alla hudavlagringar, svett och andra vätskor som sögs upp från madrassen. Och det var vidrigt. Jag fick använda min vanliga dammsugare, han dömmsög efter mig och visade på hur mycket skit som fanns kvar efter min dammsugning. Det var hur svinigt som helst. Lyckligtvis tillhör jag en av dom som tror på att lite skit (i mitt fall ganska mycket) i hörnen bara är hälsosamt och nödvändigt. Vem mår bra av att komma hem till någon som har det skinande rent. Nåt mer ångestfyllt finns inte för många av oss (inte för mig dock). Då måste man genast hem och städa. Jag tycker att det där med hetsstädning bara för att man får besök är enormt löjligt. Alla har skit i hörnen. Fine!Lev med det. Och sopborsten är fortfarande den bästa uppfinningen som finns inom städmaterial. Dammsugare är överreklamerade, när man kan sopa upp skiten på en tiondels sekund, för bara halva ansträngningen som en dammsugning kräver. Och leder inte för mycket renhet bara till utvecklande av allergier? Jag tror på immunitet. Utsätt er för mer skit!

Jag har spelat monopol. Och för först gången i världshistorien spöade jag skiten ur alla. Det var underbart. Jag älskar sällskapsspel. Inte när jag förlorar. Vem vill bli miljonär, galenpanna, scotland yard, yatzy och tp tillhör favoriterna, efter monopol såklart. Jag flyttar pjäserna i graciösa och långsamma drag. Jag vill verka säker i det jag genomför. Min säkerhet är ett triumfkort som skrämmer skiten ur dom andra. Under ytan är jag bara ett darrande asplöv. Riktigt dåliga förlorare är en nedslående syn. Det är trots allt inte på riktigt. Vad är egentligen på riktigt?

Jag vandrar omkring i mitt hem på nätterna. Sömnlösheten har åter drabbat mig. Jag förbannar den. Min sömn bedrar mig gång på gång. Jag värdesätter den så högt. Allt jag önskar är att den vore mig trogen. Jag undrar om sömnlöshet kan driva mig till vansinne. Går det att bli tokig i brist på sömn, i längtan efter sömn och återuppbyggnad. Jag förbarmar min maktlöshet.

Mina sömntabletter sinar. Två är antalet som finns kvar. Jag måste vara sparsam. Jag måste stå emot. Njutning förvandlar oss till undersåtar. Jag står över min egen lättsinnighet. Det är jag som bestämmer. Precis som i schackspelet är det mina drag som för spelet i rätt riktning. Det är för tidigt att ringa om fler. Hon kommer undra, ställa frågor, tvinga mig till tal. Jag är stum, det finns ingen förklaring. Jag vill bara sova.

Livet kan liknas vid en soptipp. Vi fyller det med massa skit. Proppar det fullt med prylar, den ena sopsäcken efter den andra. Vi fuskar med sorteringen. Tror att vi kan dölja allt i den svarta sopsäcken. Knyter den samman och slänger bort. Som på ett löpande band passerar den ena säcken efter den andra. Dom rymmer inte tillräckligt. Vi skaffar större säckar. Olika säckar till olika ändamål. Sorteringen gör hanteringen mer komplicerad. Jag vet inte var jag ska placera dom olika komponenterna. Kan det bero på tidsbrist. Eller sömlöshet. Jag ska foga samman alla knubbiga beståndsdelar till ett enda sopberg, och behålla det i mitt vardagsrum.