väderstrejk
Jag har kommit till insikt...på riktigt! Det är vädret som har störst makt över mig. Klimatet påverkar mig som inget annat. Jag sitter här och suckar, orkar inte ens gå ut, dansa eller måla. Jag har problem med att leva här och nu. Drömmer mig hellre bort, till varma breddgrader. Idag när jag efter många om och men ändå tvingade mig själv att gå en liten skogspromenad blev jag plötsligt övertygad om att jag borde lämna landet genast. Hur svårt kan det egentligen vara att skaffa ett jobb och lite lagom med tak över huvudet någon annanstans? Jag mår bra av frisk luft och solsken. Min bild av mig själv pryds alltid av klänningar och sandaler, kantad med blommiga solglasögon. Jag gjorde ett fynd igår, på ica. Blommiga solglasögon. Mitt i vintern. Dom var mycket dammiga. Och realiserade.
Mitt i min existentiella ångest kommer jag plötsligt framåt i mina tankegångar. Jag vill dansa mer, och jag har börjat sätta upp mål. Riktiga ordentliga mål. Sådana som ger vuxenpoäng skulle jag tro. Musik gör mig glad, därför ska jag alltid värdesätta den. Musiken hamnar högt på min "vad-som-som-gör-livet-värt-att-leva-lista". Kanske tillochmed allra högst.
Jag lider av att bli älskade. Att såra. Om jag bara vore ensam hade allting varit så otroligt enkelt. Nu måste jag bry mig om era känslor. Men jag kan inte stanna kvar. Trots tårar, hot och dödligt bra överatlningsförmåga så är jag min egen. Inte eran.
Killen jag träffar fortsätter att skicka sms. Jag tycker att hela historien är plågsam och opersonlig. Men han har känslor. Jag vet. Därför är jag snällare än jag är. Han undrade om han fick ringa till mig. Är det verkligen sexigt att fråga om lov?
Jag gillar mod. Värdesätter mod. Kräver mod.
Jag är skytt. Ständigt på jakt efter nya äventyr, rastlös, frihetskrävande och letar efter ständig obundenhet. Kommer detta alltid vara jag. Jag vill ha förändring. Jag vill vara stilla. Finna ro. Slappna av. Här och nu. Mitt i vintern.
Jag har precis anmält mamma till en kurs i pilates. Hon behöver komma ut, träffa folk. Hon måste släppa taget. Låta mig vara fri. Undrar nu bara om hon hanterar sin kropp. Själv har jag anmät mig till en kurs i afrikansk dans. Det verkar avslappnade och befriande. Jag vill bära lång kjol och tonvis av skrammelsmycken. Afrikansk dans kan bara inte vara färglöst, grått och svenskt.
Under min lilla promenad i skogen kunde jag inte låta bli att undersöka dom små kurerna som jägarna hänger i, under säsong. Dom skräpar ner. Godispapper, fimpar och deras samvete. Allt detta har dom lämnat efter sig. Jag som trodde att dom var renlevnadsmänniskor. Det är helt befängt att folk finner njutning i att döda oskyldiga små varelser som gör våra skogar mystiska och levande. Hur kan dom på allvar leva med sig själv. Deras hobby är mord. Tillochmed kungen gör det, och ingen finner något konstigt i detta. Mord för skojs skull. Helt befängt! Accepterad dålig moral.
När jag var liten skrev jag låttexter som jag delade ut till alla mina familjemedlemmar. Alla hade varsin låt som vi sedan sjöng och tonsatte. Varför har vi slutat med det? Jag hade roligt. Nu för tiden sitter alla mina familjemedlammar med varsin laptop bredvid varandra. Dom sitter på rad och skriver till varandra. Kommer denna utveckling kanske medföra att våra röster dör ut. Tänk själva...när använder vi samtalet? Sker inte allt med hjälp av datorer och apparater nu för tiden. Cybersex, shopping, dating, vänskap...
Jag har valt att tro att jag har en skyddsängel. Hädanefter följer hon var steg jag tar. Kännner mig obeskrivligt trygg. Och det är mitt eget val. Samsara!
Mitt i min existentiella ångest kommer jag plötsligt framåt i mina tankegångar. Jag vill dansa mer, och jag har börjat sätta upp mål. Riktiga ordentliga mål. Sådana som ger vuxenpoäng skulle jag tro. Musik gör mig glad, därför ska jag alltid värdesätta den. Musiken hamnar högt på min "vad-som-som-gör-livet-värt-att-leva-lista". Kanske tillochmed allra högst.
Jag lider av att bli älskade. Att såra. Om jag bara vore ensam hade allting varit så otroligt enkelt. Nu måste jag bry mig om era känslor. Men jag kan inte stanna kvar. Trots tårar, hot och dödligt bra överatlningsförmåga så är jag min egen. Inte eran.
Killen jag träffar fortsätter att skicka sms. Jag tycker att hela historien är plågsam och opersonlig. Men han har känslor. Jag vet. Därför är jag snällare än jag är. Han undrade om han fick ringa till mig. Är det verkligen sexigt att fråga om lov?
Jag gillar mod. Värdesätter mod. Kräver mod.
Jag är skytt. Ständigt på jakt efter nya äventyr, rastlös, frihetskrävande och letar efter ständig obundenhet. Kommer detta alltid vara jag. Jag vill ha förändring. Jag vill vara stilla. Finna ro. Slappna av. Här och nu. Mitt i vintern.
Jag har precis anmält mamma till en kurs i pilates. Hon behöver komma ut, träffa folk. Hon måste släppa taget. Låta mig vara fri. Undrar nu bara om hon hanterar sin kropp. Själv har jag anmät mig till en kurs i afrikansk dans. Det verkar avslappnade och befriande. Jag vill bära lång kjol och tonvis av skrammelsmycken. Afrikansk dans kan bara inte vara färglöst, grått och svenskt.
Under min lilla promenad i skogen kunde jag inte låta bli att undersöka dom små kurerna som jägarna hänger i, under säsong. Dom skräpar ner. Godispapper, fimpar och deras samvete. Allt detta har dom lämnat efter sig. Jag som trodde att dom var renlevnadsmänniskor. Det är helt befängt att folk finner njutning i att döda oskyldiga små varelser som gör våra skogar mystiska och levande. Hur kan dom på allvar leva med sig själv. Deras hobby är mord. Tillochmed kungen gör det, och ingen finner något konstigt i detta. Mord för skojs skull. Helt befängt! Accepterad dålig moral.
När jag var liten skrev jag låttexter som jag delade ut till alla mina familjemedlemmar. Alla hade varsin låt som vi sedan sjöng och tonsatte. Varför har vi slutat med det? Jag hade roligt. Nu för tiden sitter alla mina familjemedlammar med varsin laptop bredvid varandra. Dom sitter på rad och skriver till varandra. Kommer denna utveckling kanske medföra att våra röster dör ut. Tänk själva...när använder vi samtalet? Sker inte allt med hjälp av datorer och apparater nu för tiden. Cybersex, shopping, dating, vänskap...
Jag har valt att tro att jag har en skyddsängel. Hädanefter följer hon var steg jag tar. Kännner mig obeskrivligt trygg. Och det är mitt eget val. Samsara!
Kommentarer
Trackback
